Fuck perfection. Im a unicorn ;)

De här är nåt jag inte kan prata med alla om. Även om det är en "nära vän" som bryr sig. Jag känner mig så jäkla dum när jag berättar det för någon. För allt är MITT fel, jag fuckade up det. Jag sa något annat än sanningen. 

 

Jag är skitledsen för det här och många av mina lite äldre "kompisar" Ba vände ryggen till. Jag trodde att jag började komma in i deras gäng. Den här killen va så snäll, vi pratade varje dag och allt han sa till mig gjorde mig glad. Trodde verkligen han gillade mig, så där på riktigt ni vet. Det va ju så spännande, allt det där med att han va äldre och att jag var riktigt jäkla kär i han. Men nej nej det blir ju aldrig som jag vill. 

 

Vi två, den här killen och jag aa vi va på g. Men när jag sa de till folk som vi trodde va tsm så lyssna dom inte. Utan efter ett tag visste typ alla att jag va "tsm" med den här killen men de va ja inte. JAG sa inte att vi va tsm, visst vi hängde väldigt mycket och vi skrev till varandra varje dag. 

 

Tror ni han blev arg? 

 

Det är klart att han tillslut fick reda på att "jag sa att vi va tsm" men egentligen va de vad alla sa. Han började hata mig. Alla hans kompisar kollade ner på mig och skrek saker efter mig. 

 

Allt det här hände i våras/somras. Jag brukade gå på fritidsgården och jag visste att den här killen också var här mycket. Så jag undvek honom. Alla mina kompisar gick dit och jag "mådde dåligt" "skulle till stallet" Eller något annat. Det blev som en del av vardagen. 

 

Men jag va fortfarande kär i han, eller jag ÄR fortfarande kär i han. Den där nykära känslan nör man bara kan le ni vet. Så fort jag ser honom beter jag mig som en cp unge. 

 

När jag vågade gå till gården igen så va han så klart där. Jag kommer ihåg när vi kollade på film en gång. Han satt lixom mitt emot mig. Jag va sååå glad. Nu, äntligen kanske han skulle lägga märke till mig och vilja prata med mig. Men nej där satt han med värsta ****  Och det ända han sa till mig va, Langa popcornen, Din mobil ringer och hejdå. 

 

Som om vi aldrig hade känt varandra. Jag blev riktigt ledsen. Min bästis va med men jag kunde inte visa något för henne, för hon skulle aldrig förstå. ALLA var emot mig. Han gick iväg och det var inget mer med det! 

 

Men så nåra dar innan sportlovet  så hängde jag med nåra på gården. Min bästis john stog och spelade pingis. Så jag ba gick dit och kollade för jag hade inget bättre för mig. Såklart står den här killens bästis där och några tjejkompisar. 

 

Nu var det dax att börja med allt pekandes och viskandes och alla blickar. Jag försökte att inte titta tillbaks. 

 

SVÅRT 

 

jag har bra kompisar som frågade vad det va. För jag va "nere" efter det här. Killar som står mig nära försökte göra mig glad. Men dom här tjejerna hade förstört min dag, Jag undviker helst att träffa någon av hans kompisar eller han. Det blir bara sjukt FEL!

 

Jag blir lättare sårad efter allt det här. Killen har gett mig ärr för livet. Jag älskar han och bryr mig. Jag blir avundsjuk och jag sitter och ler åt vad vi skrev.Jag beter mig som värsta nörden när han är nära och blir helt hysterisk. Jag skulle kunna släppa allt för att få hans respekt igen. Tror jag kommer få ha mina hemliga crush på han livet ut :/  Saknar han skit mycket. Okej, jag har en ny kille. JA. Men hallå det var ett år sen. Jag vet inte vad jag ska tycka eller tro.

 

Men assa han har sagt att han hatar mig men han tittar så himla mycket. Allt blir upp och ner!  Men ibland när vi träffas bara vi två så är det annorlunda. Vi kan prata jätte länge och sen gå ut ur rummet och lådsas som att inget har hänt! VAD SKA JAG GÖRA?!

 

Alla har vi varit avundsjuka någon gång! Men jag tänker inte låta min avundsjuka gå ut över andra. Igår kokade jag av vad jag trodde va ilska. Men det va det inte, Det var avundsjuka! Jag satt och kollade på ett kort på mina kompisar. Det är ju mina kompisar, right? Dom kan man ju inte va avundsjuka på?

 

Eller? Kan man det? Vill ni ha svaret?

 

klart man kan va avundsjuk på kompisar. Jag va avundsjuk för att jag har vart/ är kompis med dom fyra på bilden. Det är väl inget konstigt... Men när alla dom är tillsammans, utan mig. Det kan kännas ganska tråkigt. Klart jag blir ledsen, och framförallt AVUNDSJUK. Varför bjöd dom inte in mig? Tyvärr har jag inte svaret.  Men dom tror ju att jag har andra att va med. Är det så? Jag ska va ärlig! Jag har ingen annan att va med. Sen några veckor innan jullovet känner jag mig fett utanför i klassen.

 

Jag är riktigt jävla arg, dom är ju inte riktiga kompisar? Jag har lust att skrika, men ingen kommer höra! Alla kännslor huller om buller. Byta skola? Hit? Dit? Vill DOM ha mig? Vill dom träffa mig? Gillar dom mig fortfarande? Är det nåt fel? Beter jag mig konstigt? Jag har 1839214720 frågor jag skulle vilja fråga alla mina "kompisar" för det verkar just nu bara som att dom skiter i mig.

 

Jag är jävligt rädd för vad folk tycker om mig. När jag såg att en chey jag verkligen inte gillar, va med en chey som JAG gillar mycket blev jag skitskraj. Jo, avundsjuka var det nog mest. Varför kunde inte vi två ha vart?

 

Ganska avundsjuk om jag ser "han" med stort H med nån annan också. Tur att vi är back together :) 6månader av mitt liv gick trögt och plågsamt framåt över saknaden av honom. Nu gäller det bara att hålla fast här! Toppenkille! Min bästa vän, mitt allt, mitt hjärta, min själ, ALLT. Glöm inte de ni <3 PUSS // Beezus

 

 

 

JAG ORKAR INTE MER!

Kan alla bara sluta köra med mig? Jag blir skit arg!!! Ni ska inte komma och tro att ni äger mig! SPACE. Det är vad jag behöver mycket av. Hatar när folk kommer och säger åt mig vad jag ska göra.

SNÄLLA jag ber, bara sluta att snacka ren BULLSHIT!! Det är fan as jobbigt. Bara man sätter på sig jackan får man en bitchblick!! Ärligt? Är det så ni vill ha det?!?! Jag är skit arg. Jag är inte sur eller irriterad. Jag är ARG!!

Det här kommer bli bla bla men mina känslor kan inte bestämma sig, så jobbigt! Känner inte igen min själv. Jag är ...RÄDD. DET är jag. Jag är RÄDD att bli dömd. jag är RÄDD att sticka ut. Jag är RÄDD att visa mina fkn känslor.

SERIÖST SALTIS! Jag BOR här. Ska jag gå runt och va rädd hela tiden?!?

NEJ. NEVVAH.

Fyfan. Jag vill spy på solsidan, hela saltis!! Man sitter och dömer varran genom sin jävla lur och dator.
Cheyer och killar på 12-13 bast börjar röka. Man playar runt och tänker inte ett skit på om man sårar någon.
Man ba kör! Jag tänker sluta gå på jävla grupptryck.

Visst jag har förlorat min bästis på resan. Jag vill INTE ha en bästis som ljuger om allt. Jag vill ha äkta vänner.
Jag mår BRA! Jag hatar när alla frågar hur jag mår HELA FKN TIDEN.

HANDS UP!


Jag har vart där. Man tycker att det är så coolt. Man tänder på ciggen för första gången. ÖHH??? Vafan tänkte jag med? Assa detta är deepshit. Har fan haft ilskan inom mig länge nog. Men herregud! Folk är så jävla störda här i saltis. Sitter och drygar upp på kik. Vad gör dem irl? DRAR. De drar från problemet. Har ni hört talas om

FACE THE PROBLEM?

Våga ta tag i det du har ställt till med. tro på dig själv. Skit it om du går helt jvla forever alone på skolan. Det betyder att ingen, NO ONE. Har vart stark nog att inte gå efter grupptryck.

Alla i min klass tex. De sitter på bibblan? Det är så sjukt tråkigt!! Nästa gång tackar jag helst nej. Jag har aldrig velat vara där ens?

Jag ska tro på mig själv lite mer. Jag tror att jag kommer komma långt på det. Syrran kommer i helgen. Ska bli jätte kul. Hon hänger med mig till skolan idag. NAAJS! Sen svarar jag på frågestunden. Ska rida idag, hoppning. Marco. KUL! Nu tänkte jag njuta lite av min spanska lektion hahahaha NEJ men ändå hejdå <3

Ibland sätter jag in min rubrik efter att jag har skrivit ett inlägg. Jag kan inte veta vad hela inlägget ska handla om innan jag har skrivit det, right? Man kan alltid ändra något. Sätta in en annan bild eller skriva om helt andra saker än vad som finns i mitt huvud. Jag kan bestämma EXAKT vad jag vill skriva om! What evvah om det handlar om känslor eller ridpasset jag just red. Kan man göra så här med något annat?

 

Ja! Det kan man!

 

Man bestämmer helt själv över livet. Det bli inte bara. I livet måste det hända saker, det är vi som gör så att livet blir roligt. Livet blir vad vi gör de till! INGEN kan bestämma över dig och dina beslut i livet.

 

Men assa jag ska ge er ett exempel. Om du skulle dö nästa vecka. Då hade du en vecka på dig att leva... Vem vill du bli mind som? Vill du att folk ska minnas dig som den bitchiga cheyen du är nu? Eller vill du att folk ska minnas dig som personen som alltid log och var glad

 

Det vill jag, det är MIN åsikt.

 

Det här är precis som att sätta rubriken efter inlägget. Man blir ihågkommen som man lever.

 

Jag har blivit körd med och för min del är det slut med det. Tjejen jag har vart bästis med, vi bråkar nu. Pratat med henne om det här... Andra finns, världen finns och jag tänker leva till 100 % med killar och vänner. Börjat prata med H igen så känner mig väldigt glad. STAY STRONG <3

 

/// RENEE <333

 

kommer du ihåg när vi höll handen? När min hand passade så bra i din.

Kommer du ihåg våra kramar? Du skyddade mig från världen.

 

Jag vill bara säga att jag saknar dig rätt så mycket.  Att se dig vända bort blicken och titta på henne. Det gör ont,riktigt ont! Att se henne sitta i ditt knä och skratta, shit. Det där var jag för ett tag sen. Ja bettyde allt för dig, undrar om du gör så mot alla. Jag blir ledsen för att vi inte är tillsammans längre men snälla, vad tror du jag blir mest sårad över? Du tittar inte ens på mig! När jag säger hej är jag bara en tom vägg! Men du och hon passar verkligen... Jag tyckte ju att du och jag va perfekta för varandra, men tydligen inte.